Mönsterbarn

Oj oj oj.....så duktig Milla varit idag! Lite äligt på bilresan ner, men efter matpaus och sovstund..hur bra som i. I kyrkan var det nästan otäckt...precis som om hon kände på sig att stämningen var sådan att man skulle va lugn. Satt tyst och stilla i vagnen, pyglade med sina äppelbitar i en burk som vi hade med...de gånger hon sa nåt så viskade hon nästan...dansade gjorde hon till musiken men till och med det gjorde hon långsammare och diskretare än vanligt..:-). Så hon skötte sig mer än exemplariskt kan man säga! Begravningen var fin..det är alltid jobbigt med begravningar! Även om jag aldrig träffat Adam och träffat hans föräldrar bara några gånger så är det ju ändå helt fel att dö vid 28 år! ..och det gör ont i hjärtat att se föräldrars och syskons stora sorg, även om man inte känner dom så väl. Det är fel helt enkelt, 28 år är för kort. Man blir eftertänksam efter en sån begravning, men det blev ändå en trevlig fikastund efteråt och Milla fortsatte att sköta sig exemplariskt..även om det sprangs mera här :-). Hon måste ju få röra på benen innan hemfärd!
Hon somnade då till en liten stund bara...vaknade med ett grin..och jag kände hela tiden på mig att nåt inte var helt 100 med flickebarnet. Gick ändå bra i bilen, men i Kilafors lackade hon ur rejält...var jätteledsen!
Väl hemma så visade det sig att min känsla var rätt, 39 graders feber på vår duktiga lillstinta. Tänder..? Det visar sig, inga andra symtom än i allafall..
Nu blire tidig kväller efter en dag med blandade känslor. Begrava en 28- åring...och ändå en ganska mysig dagstur åxo. Det kanske låter knasigt. Hej!

Published with Blogger-droid v2.0.6