Nu börjar det dra ihop sig. Långledigheten börjar ta slut. Det känns helt ok. Känner mig utvilad, förslöad, förslappad, övergödd och nöjd 😊. Dykningar ner i chokladaskar och andra godsaker har varit för många och för djupa, slömat likaså. Konstigt, när man är ledig borde man väl ha bättre tid att laga mat? Har på nåt sätt gått ner i tempo så pass att det handlar om ren och skär lathet! Men jag tror man behöver såna perioder ibland. För nu längtar jag lite till vardag, Milla längtar till dagis och jag älskar mitt jobb och fredagskänslan som man får på köpet med ett jobb. Däremot längtar jag inte till läxtjat och "nu måste du kliva upp om du ska hinna till skolan mornar". Tonåring som är skoltrött är inte lätt att handskas med.
Som en liten motvikt till övergöddheten så har jag kommit igång med löpningen igen. Skönt! Försöker hålla mig till kortare sträckor en längre tid nu. Mitt generalmisstag varje vår brukar vara att ge mig på för långa sträckor, otränad och fort. Än så länge går det fint med både benhinnor, knä och häl.
Idag levererade vi Emil till Bollnäs, för vidare färd med Ljusdalsspelare till Västerås och uttagningsläger för P-15 landslaget. Vi kikade lite på Rusta och åt lunch. Inhandlade en ny ljusbricka med ljus. Såna små saker gör mig glad 😊. Hem, en fika hos Anna, bakat bullar och 6 km springrunda (läs lunkrunda). Nu njuter jag av ett glas rött, kex och ost. Därmed avrundas långledighet som varit skön, trots att jag önskat mig dagar i slalombacken och pulkbacken.
Igår fick jag hela dörren till frysen över mig när jag skulle öppna. Vad gör man inte då.. Om inte ringer efter pappan?!
Kvällsnöje...
