Orka!

Nu för tiden är det nästan ofint att framhäva i bloggar, eller på facebook, att livet känns underbart, att man har fina barn eller en fin sambo. Det får liksom inte bli för präktigt! Jag tycker man visst kan få framhäva dessa stunder och det braiga man har livet! däremot är jag väldigt emot att göra det, för att det ska liksom låta bättre än vad det är. Idag är en skitdag! det måste man också få erkänna! fast det har ju inget med en sambo som inte är fin, eller barn som inte är fina, eller ett liv som inte är underbart,  att göra. För sambon är alltid fin, barnen likaså..och livet för det mesta. Men inte idag :-). Inget speciellt har hänt..känner mig bara otillräcklig på jobbet och otillräcklig hemma, springer en halvtimme sent ut från jobbet, rusar in på dagis i sista sekund...stressar hem, lagar mat, hinner knappt äta, så ska den ene på träning, Milla trött, behöver handla. Duktiga duktiga Lina hade både bytt en bajsblöja och satt på Milla nattlinne, tvättat och borstat tänder, när jag var ner och handlade och hon var barnvakt. Värmer hjärtat.
Emil fällde kommentaren som gjorde min dag. På vägen hem sms:ade jag (jag vet, det borde va skottpengar på människor som sms:ar när de kör bil) Emil..något i stil med : "jag kommer strax (fast jag ännu var i Bollnäs typ), ska bara snabblaga mat, så hinner jag skjutsa dig sen". Emils svar löd: KÄMPA! haha!! så typiskt Emil och så exakt hur det kändes just då för mig.
Nåja...nu ska jag äntligen slå ner arslet i soffan och titta på familjen annorlunda..de har det lite hett om öronen de också :-)!