Varför

 Jag är astrött.. Och känner mig tom.. Dagens besked om att ännu en 18- årig kille väljer att inte fortsätta sitt liv får hjärtat att göra ont. Ont för familjen, vännerna (min Joel en av dom), och för stackars killen. Inte ens fyllda 18 och så vilsen att man inte orkar. 

Det gör mig rädd. Rädd för att vara tonårsmorsa. Rädd för att inte veta och förstå vart gränserna går. Dagens samhälle pressar ungdomar hårt.. Hur mycket press och krav är lagom från en förälder?  De ska inte bli för bortskämda och inte för pressade. 

Jag fick ingen regelbok. Man får mycke info om hur bebisen man får med sig hem ska skötas. Lätt, i jämförelse! Men sen då? 

Jag är rädd.