När jag

Hälsar på farfar, så saknar jag farmor nåt så grymt! Hur ska inte han då sakna :-(.
Jag borde hälsa på oftare..men i ärlighetens namn är det nog just därför det går för lång tid mellan tillfällena..det gör så ont. Det blir fel att inte våga möta känslorna...så gör jag nog hela tiden med det här med saknaden efter världens finaste farmor. När jag tänker på henne, så gör det ont så jag inte kan hantera det..å väljer då istället att försöka låta bli att tänka. Jag måste åka till minneslunden, tända ett ljus och låta tårarna rinna, ensam, bara jag, tillsammans med farmor. Jag behöver det snarast.
Farmor, du har det väl bra? Jag har det jättebra...men jag saknar dig så himla mycke!

Published with Blogger-droid v2.0.6