Ibland!

Får man spunk! Klockan 1730 idag hade jag inte ens börjat med maten. Hem,stress, någon ska hit, en annan ska dit. Utan mat i magen är jag som en furie! 😊. Nu, mat i magen och lugnet håller på att lägga sig. Tacksam för att jag får chansen att befinna mig i detta "kaos". Mitt i den intensivaste delen i livet (tror jag), med tonårsbekymmer och diskussioner, blandat med 3- årstrots, heltidsjobb som jag älskar och en Lina som ju också börjar bli så stor.. Tänk, hon går i fyran. Större barn- större bekymmer, ta fram ett bättre ordspråk, den som kan! 

Den här tacksamheten, vart är den när den som bäst behövs? Det är så dags nu när jag sitter med ett kaos i fullständig vila! Vart fanns tacksamheten i stridens hetta? Jag måste bli bättre på att softa ner, även tankeverksamheten, ta dagen mer som den kommer och ta vara på den tacksamhet jag ju känner...när den behövs. 

Nu ska trött 3- åring nattas och jag ska göra storhandlingsnotan. 

Apropå tacksamhet: jag skulle bli väldigt tacksam den dagen jag kunde sitta å klicka hem mina varor via webben från Ica.

Förresten, nu vill jag bli moster å! 

Då kommer jag få distans från mitt kaos.. Hehehehe!